Hälsoprogram

HCM är en sjukdom som utvecklas under tid. Drabbade katter har oftast inga symptom på HCM före 6 mån ålder, och det kan i många fall ta flera år innan man kan ställa en diagnos. Därför måste man låta en hjärtspecialist undersöka katten vid flera tillfällen för att se om katten utvecklar sjukdomen. Sjukdomen är ärftlig, dock finns det troligtvis flera olika gener och mutationer som kan orsaka HCM vilket gör avelsarbetet svårare. HCM karakteriseras av en förtjockning av hjärtmuskeln, framför allt i vänstra sidan av hjärtat. Förtjockningen gör att hjärtat blir mindre elastiskt än normalt, och därför kan inte hjärtat fyllas med blod så lätt. Det kan även bli onormal turbulens i blodet, vilket kan leda till att blodet levrar sig och blidar små tromber. Dessa små tromber kan åka med ut i blodbanan och sätta sig som blodproppar i något blodkärl. Vilket bland annat kan orsaka förlamning i bakbenen.

HCM-sjuka katter kan även drabbas av hjärtsvikt. Hjärtats kraft att pumpa runt blodet blir då nedsatt och detta kan i sin tur leda till vätska i lungorna, vilket gör att katten får svårt att andas. Även klaffarna kan börja läcka. En del katter får blåsljud på hjärtat, visar allmän trötthet och/eller blir ofta väldigt anfådda. Vissa katter kanske inte visar några tecken alls på sjukdom förrän de plötsligt dör, oftast då på grund av en svår rytmstörning. Katter som dör i sjukdomen HCM har ibland ett mycket smärtfyllt sjukdomsförlopp. Vid HCM-undersökningen kan man också upptäcka andra hjärtfel och hjärtsjukdomar som gör att katten förhoppningsvis kan få behandling och hjälp.

Eftersom sjukdomen troligtvis kan orsakas av många olika mutationer så är den svår att eliminera, men via tester kan i alla fall minska antalet sjuka katter som går vidare i avel, och därmed minska antalet drabbade katter i framtiden. Svårigheterna med hälsoprogrammet är att många uppfödare avstår från att testa sina katter eftersom man tycker att testerna är för otillförlitliga, dyra, eller att man bara testar katten/katterna en gång. Kardiologerna anser dock att testerna har god tillförlitlighet, framförallt kan man ofta se förändringar från ena testtillfället till det andra när katten utvecklar sjukdomen. En förutsättning för detta är att man följer de testrekommendationer som finns.

Om katten skulle få ett positivt HCM-resultat måste man undersöka katten noga för att kunna konstatera att HCM är den primära (huvudsakliga) diagnosen. Ibland kan förtjockning av hjärtväggarna bero på andra bakomliggande orsaker eller sjukdomar, vilket dock verkar vara förhållandevis ovanligt. HCM-liknande sjukdom kan bero på bl a vissa virus eller inflammationer, ämnesomsättningsrubbningar, sköldkörtelproblem eller förändringar i blodcirkulationen. Ibland kan en kronisk njurskada göra så att katten får förhöjt blodtryck och därmed får ett sjukdomsförlopp som påminner om HCM.

Om katter får diagnosen HCM kan man genom noggranna kontroller hos kardiologen samt anpassad livsföring ge katten större möjlighett till ett långt och lyckligt liv trots sin sjukdom. Det finns flera Norska Skogkatter med diagnosen HCM som fått långa liv, under förutsättning att deras sjukdom har upptäckts i tid. I vissa fall finns medicinering att tillgå för att lindra symptomen.

Hälsoprogrammet mot HCM har följande testrekommendationer:
Första testet görs strax för första parningen, som regel vid ca 1 till 2 års ålder.
Sedan rekommenderas testning årligen tills katten är över 3 års ålder.
Därefter rekommenderas ett test vid ca 5 års ålder.
För katter som har blivi frekvent nyttjade i aveln, eller som är särskilt riskabla (equivocal eller nära släkting som är drabbad) kan det vara klokt att göra ett senare test också, exempelvis vid 8 års ålder. Observera att detta är en generell utgångspunkt, som man sedan får anpassa till det specifika fallet!

Innan man HCM-testar sin katt fyller man i kattens och ägarens uppgifter på en testblankett som finns på Skogkattslingans hemsida. Denna blankett skriver man sedan ut, skriver under och tar med till kardiologen (veterinär som är specialist på hjärtats sjukdomar och funktioner). När man kommer till djurkliniken vägs katten, identifieras (katten måste vara id-märkt antingen med chip eller tatuering) och man lyssnar också på kattens hjärtslag och tar pulsen. Detta gör man för att lyssa efter eventuella blåsljud, rytmrubbningar samt för att höra att hjärtat inte slår för fort. Själva HCM-testet görs genom att kardiologen scannar kattens hjärta med ultraljud för att se eventuella onormala förändringar i hjärtats utseende och /eller funktioner, samt hur blodet flödar. Undersökningen är helt smärtfri och tolereras vanligvis mycket bra av katterna. Är katten orolig kan det dock vara nödvändigt att ge den lugnande medel, eftersom det är viktigt att den ligger alldeles stilla på undersökningsbordet. Ultraljudstekninken använder ljudvågor som skickas in i kroppen från den sk proben som sätts mot den del av kroppen som ska undersökas. När ljudvågorna träffar på olika vävnader i kroppen studsar de tillbaka och utlraljudsapparaten skapar en bild på en bildskärm. Ibland kan veterinären behöva raka katten på det stället som ska undersökas eftersom ljudvågorna inte kan passera genom för mycket päls. Oftast går det dock bra att bara sära lite på pälsen utan att raka. För att få en bra kontakyta mot kattens skinn, och därmed en bra bild, används ett slags gelé på proben. Gelén kan i enstaka fall verka irriterande och bör därför tvättas bort vid hemkomst. Det är dock inte farligt om djuret slickar i sig gelén. Undersökningen tar ca 15-30 minuter, men kan ibland ta något längre tid. Kardiologen fyller i testresultaten på blanketten och skickar en kopia till hälsoprogrammets registrator.

Om katten dör

Det är alltid mycket tråkigt och ledsamt när en älskad katt dör i förtid. I vissa fall kan man inte göra så mycket för att förhindra att det sker. När det gäller ärftliga sjukdomar så kan man däremot öka sin kunskap och planera aveln och på så sätt göra att risken för att katter drabbas minska. För att vi uppfödare ska kunna göra rasens framtid så sund som möjligt så är arbetet med den ärftliga sjukdomen HCM ett av vårt viktigaste. Därför är det betydelsefullt att så många som möjligt vars katt dör får den obducerad. Vi är mycket tacksamma om vi får ta del av vad som hänt din katt och om det eventuellt kan ha varit den ärftliga sjukdoman HCM.

Om katten dör hemma rekommenderar vi att ni tar kontakt med en veterinär som kan sköta om så att katten kommer till SVA. Du ska ta med ett informationsformulär till er veterinär, där det finns information om hur veterinären ska göra och vart på SVA katten ska skickas. Det finns även en obduktionsblankett som ni fyller i och tar med. Blanketten innehåller information om er katt och ert godkännande att reslutatet får registreras i Pawpeds register. Viktigt är att ni fyller i så mycket som möjligt om kattens sjukdomshistoria under hela dess liv. Dessa blanketter kan du ladda ner, skriva ut och ta med till veterinären, som sedan skickar dem med kroppen till SVA. Avlivas katten hos veterinären gäller samma sak, informationsblanketten tas med till veterinär, och obduktionsblanketten fylls i och skickas med.

Om ni inte har möjlighet att komma till en veterinär som hjälper er med detsamma, rekommenderas att kroppen hålls kyld, dock ej i frysgrader, tills den kommer till veterinären. Erika Karlstam, som är veterinär på SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) tar hand om de hjärtan eller kroppar som skickas in till SVA genom hälsoprogrammet. Hon har ett särskilt intresse för katter och genom att en och samma person anlitas för obduktionen vet vi att den genomförs med samma noggrannhet. Erika studerar även hjärtat mer ingående än vid en vanlig obduktion. Vil man inte skicka iväg hela kroppen kan man välja att bara skicka hjärtat, och vävnadsprov från lunga och njure, men då kan Erika oftast bara bedöma om katten hade en hjärtsjukdom och om katten dog i den. Om katten dog av något som inte hade med hjärtat att göra så får ni alltså inget svar på vad katten dog av.

Man har även möjlighet att få sin katts aska tillbaka i en liten urna för att kunna begrava den och ha en plats att återvända till för att sörja sin älskade vän.